fredag 9 januari 2015

Det dubbla hotet mot sekularismen

Det är inte direkt svårt att finna begåvade nätkommentarer som "islam är inte en religion utan en ideologi, som nazismen" och "förbjud islam!". Den förra är ett ungefärligt citat från twitter tidigare i veckan som av någon anledning hävdar att religioner inte är en sorts ideologier och det senare är ett inte tillräckligt ovanligt infall bland sverigedemokratiska kommunpolitiker. Att det första är ett besynnerligt försök till obfuskering för att legitimera vemvetvad och att det senare är fullständigt rättsvidrigt och ett angrepp på tankefriheten och föreningsfriheten skriver nog de flesta under på, och likaså att detta innebär ett hot mot den sekulära staten*. Olyckligt nog så är även en del av motståndet mot dessa krafter nu ett sådant hot, om än aningen subtilare.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke "tar första steget i en nationell strategi mot islamofobi". Hon ska träffa företrädare för olika muslimska samfund (som ju till skillnad från islamister faktiskt representerar alla muslimer ...?) och utarbeta denna strategi, som främst kommer handla om att utbilda svenska folket i vad islam är och inte är. Jag tvivlar starkt på att denna "folkbildning" kommer att ge en balanserad bild av islam; snarare är motivet motsatsen: att ge en hyperpositiv bild för att kontra den negativa bild som man oroar sig för. Jag är därtill övertygad om att den inte kommer få önskad effekt. Dock är det jag vill lyfta här att staten ska inte uttala sig om vilken islamtolkning som är den "rätta"! 

Varje gång något islamistiskt terrordåd sker i väst så står politikerna på kö för att förklara att det hela rör sig om ett teologiskt missförstånd. USA:s president Barack Obama har t.ex. beskrivit islam som "en stor religion som predikar fred" som har blivit "kapad av extremister", en spridd föreställning som svenska journalister regelbundet drar till rent absurda nivåer, t.ex. med påståenden som att religiös extremism inte har med religion att göra (!?), och som nu Sveriges regering verkar vilja göra till officiellt påbud. Det klassiska "islamisterna representerar inte all världens muslimer" borde vara en påminnelse om den oändliga variationen inom islam, Det finns sunni, shia, ahmadiyya, m.fl., det finns olika grenar inom sunni och shia, det finns olika skolor och olika teologer som tycker olika saker, och, inte minst, det finns de individuella variationerna i vad varje enskild person faktiskt tror. En del muslimer tror på krig, hat och undergång, andra är ofarliga typer som bara nöter sina knän mot mattor, och andra kallar sig av någon besynnerlig anledning för "muslimer" men tror knappt på gud (svenskt så det förslår!). Det man nu istället gör är att följa klassikern "islamisterna representerar inte all världens muslimer" med "... då deras korantolkning är fel. Det Sanna islam är fredens religion!". Detta är allt annat än nyansering. Det är att måla en (minst, beror på hur man räknar) världsreligion med en ohyggligt bred pensel och bortförklara variationer som missförstånd. När politiker gör det så gör de dessutom en teologisk fråga till officiell politik, och det är ett hot mot den sekulära staten.

Avslutningsvis: alla borde med spänning följa historien om Veronica Palms polisanmälan av Björn Söders facebookinlägg om islam. Om han blir fälld så lever vi alltså i ett land där det är olagligt att ironisera över epitetet "fredens religion". Fundera ett tag om det verkligen är värt det priset att sätta dit Björn Söder, och fundera över kombinationen av en sådan lag och Bah Kuhnkes teologiska bildningskampanj.

*Som förvisso har en bra bit kvar i Sverige. Vi skilde trots allt kyrkan från staten ganska nyligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar